Den här bloggen handlar om mig, Lillan och våra labradorer Maja & Mozes.
Det kommer bli en liten paus i bloggandet på grund av sjukdom i familjen. Orken räcker inte riktigt till just nu. Förhoppningsvis blir det snart bättre!
//S
Idag har jag tränat Mozes på markeringar. Jag sköt iväg tennisbollar med ett tennisracket, ut i högt gräs. Mozes var riktigt duktig på att markera, trots de uppenbara svårigheterna. Själv är jag ingen Söderling direkt, men lyckades hyfsat få iväg bollarna. Jag hade varit mycket nöjd med mig själv, om jag inte kommit på idén att jag skulle träna min backhand lite. Mozes fick förstås en olycklig smäll rakt i ansiktet och hoppade tre meter bakåt (medan bollen bara kom två meter fram).
Skolavslutning imorgon. Jag känner mig kluven, måste jag erkänna. Det kommer förstås bli skönt med sommarlov, även om vi lärare fortsätter jobba en vecka till. Men samtidigt är det lite sorgligt eftersom de elever som tar studenten försvinner ut i stora vida världen och inte kommer tillbaka till skolan.
Ligger och försöker sova. Det går inte så bra. Ca en mil härifrån är det Sweden Rock Festival, men det låter som om festivalen hölls inne hos grannen. Synd att det inte är Hultsfred eller Roskilde, men då hade jag förstås inte legat här i sängen...
Förra onsdagen var mamma och jag och hälsade på Agneta Gudmunsson, Duvkullans kennel. Hon har fyra valpar hemma och en av dem ska flytta hem till oss. Hon kommer att heta Duvkullans Felice. Felice är latin för lycka och just Lycka kommer bli hennes tilltalsnamn. Vår Lycka!
På Lyckornas kennel har SE VCH Guamikenis Selma Lagerlöf "Ebba" fått 7 valpar, alla gula. Vi önskar Lotta och Ebba LYCKA TILL med alla valpar och rekomenderar alla intresserade att höra av sig till Lotta:
Tel: 0502-321 18
Mob: 0731-811060
Mejl: lotta.johansson.frojd@gmail.com
Blogg: http://www.nogg.se/blogg.asp?idHomepage=69437
På bilderna är det Lycka (svart), Lycka och en gul syster. Svart vuxen är Lyckas mamma Duvkullans Tamsin och gul vuxen är Lyckas mormor Duvkullans Kricka.
 |  |
 |  |
Jag såg att pälsen på Mozes nacke var lite kletig och när jag tittade efter såg jag ett stort sår och fruktansvärt massa var. Lillkillen darrade i hela kroppen när jag skulle kolla, så ont hade han. Men han var duktig och stod helt stilla medan jag klippte rent hela såret. Såret är ca 1*1 dm, men sträcker sig sedan runt hela nacken centimeterbrett där han har sitt fästinghalsband. Stackars, stackars Mozes!
Mozes är alltså en av de hundar som inte tål Scaliborhalsbanden. Det är extra synd eftersom han är en riktig fästingmagnet. Maja har inte haft någon fästing i år, medan Mozes har haft 9 på en vecka. Efter att han fick sitt halsband har inte heller han haft någon. Istället får han detta fruktansvärda sår.
Han behandlas med antibiotika och ständig och konstant bevakning under dygnets alla sekunder. Det räcker ju med att han kliar sig i mindre än en sekund för att det ska börja blöda, för att inte tala om den skada en annan hund kan göra genom att välvilligt slicka rent. Jag skulle behöva vara hemma från jobbet för vård av sjuk hund. Undra om min arbetsgivare godkänner det?
Snacka om fotbollslördag. Morgonen började med Lillans fotbollsträning. Sedan åkte vi hem och fixade i trädgården och var lite husliga. Klippte gräs och häckar samt bakade rabarberpaj och kräm. Efter det cyklade vi till pappa och tittade på Mjällby som överlägset vann mot Åtvidaberg (fotboll). Det blev onödigt spännande med ett självmål av Bagarn, men attans så snyggt det var... 14 matcher är nu spelade i Allsvenskan och Mjällby har 24 poäng och ligger på en 4e plats. Helt otroligt! Synd bara att det är så långt VM-uppehåll.
När matchen var slut cyklade vi allesamans hem till mamma, som bjöd på fantastiskt god mat. Grillat, som skulle dippas i japansk sås. Himmelskt gott! Och medan mamma förberedde maten spelade jag, Lillan, storebror och brorsonen fotboll. Jäklar vad jobbigt det var, men ack så kul! Jag gjorde massa mål (medan storebror brottade ner de andra två!). När alla var på benen hade jag inte en chans...
Jag skickade en inbjudan till mamma, pappa och storebror med söner, som konsumentverket nog hade dömt som vilseledande.
Först lockade jag med en middag i vårens tecken, nässelsoppa med pocherade ägg och frikadeller samt en Mjällby-inspirerad desert (svart chokladkaka i botten och på det en gul citron-semifreddo och MAIF skrivet med choklad). Vi skulle förstås titta på matchen mellan gulsvarta Mjällby AIF och babyblå Malmö FF.
Sedan bad jag mina gäster komma två timmar innan för att hjälpa till att vårstäda trädgården.
Storebror svarade: "Din fuling".
Men de kommer iallafall...
Idag tränade mamma och jag vatten med de tre yngsta grabbarna; Dante, Vide och Mozes.
Vide fick ett kort träningspass och var riktigt duktig. Mozes var laddad inför träningen och fick därför börja med ett kort lydnadspass. Mozes fick tre markeringar på vatten och sedan en mycket kort dold dirigering. Han klarade allt bra, var säker och trygg. Allt gick precis som jag planerat och förväntat mig och jag var mycket nöjd!
När det sen blev Dantes, tappade jag allt vett (om jag någonsin haft något) och glömde all planering för Mozes träning. För att Dante skulle få optimal träning behövdes en partner. Och Mozes fanns ju tillgänglig. Så han fick helt plötsligt långa dolda dirigeringar, flera memories och tokmånga markeringar - allt på vatten. Han klarade allt utan minsta tvekan och jobbade på som om han hade rutin. Och inte förrän efteråt insåg jag att jag gett honom svårare övningar på vatten än vi gör på land.
Mitt motto är ju annars att ta det lugnt och låta Mozes utvecklas i sin egen takt. Aldrig pressa honom, utan försöka bevara hans lugna och trygga sätt. Fast ingen regel utan undantag - eller hur?!
